Tankar och funderingar i allhelgona
Igår hade vi en riktig "tröttdag". A var i kyrkan på förmiddagen och spelade på gudstjänsten, men jag hade verkligen ingen lust alls att åka dit, så jag blev hemma och plockade och fixade här i stället. A kom inte hem förrän runt 14-tiden (utdraget möte eftersom det var återvändarhelg och 90-års firande...) och då hade jag fixat lite lunchfika. Dråsade sedan ner i soffan och tittade på några avsnitt "112 På liv och död" innan vi lagade mat tillsammans. När vi ätit tog vi oss en välbehövlig promenad och på vägen hem gick vi in på ICA och köpte lite glass för att fira att familjen var samlade igen.
Idag har skolan satt igång efter höstlovet och det känns väldigt bra, ordning och reda igen :) Hela helgen har det varit grått, mörkt och supertråkigt väder, men det är fortfarande varmt ute, runt 7-10 grader hela tiden.
I lördags var vi som sagt nere på kyrkogården och tände en massa ljus, jag tycker det är en sååå häftig tradition, det är så fint med alla tända ljus på gravarna. Man får sig dock en liten tankeställare varje gång man är där, eftersom ett år går så otroligt fort, jag tyckte inte det var länge sedan vi var där och tände ljus på gravarna förra gången... Får lite panik över vad jag ska göra med livet, ska det "bara" vara såhär? Vad är meningen? mm mm, men det går över ska ni se... det brukar det göra, tills nästa gång det är allhelgonahelg.
Längtar så otroligt efter att åka iväg på en resa nu igen, vill till värmen men har inte hunnit spara ihop tillräckligt med pengar igen. I vår blir det i alla fall London med lilla A, syster S och hennes son F, alltid något kul att se fram emot :)
Nu en lååååång promenad!!
/Ulrica
Längtar otroligt mycket tillbaks hit också.... Chicago!!
