theboat

Just nu sitter jag nere på jobbet i stan och har gjort det jag ska här. Är på väg att åka till J och D för att ev vara barnvakt till lilla söta E en stund (om inte annat får jag ju träffa honom iaf :)
Det som ger mig lust att svära är att min bror, som drog förra veckan utan att säga något, dök upp som gubben i lådan hos oss i köket igår kväll igen, och har nu bestämt sig(!) för att bo hos oss tills pappa kommer hem..... (Detta utan att höra av sig till oss först och förvarna och kolla att det är ok) OCH "snäll" (läs dum i huvudet) som jag är låter jag honom bara göra så. Har i alla fall bestämt mig nu för att det är sista gången och det ska jag säga till honom i klarspråk när jag skjutsar honom till min syster S på fredag, för då lämpar jag över honom hos dem enligt tidigare överenskommelse. NU får det vara nog!!! Det här mesandet drar ner och förstör hela vår familj om det får fortsätta som nu. Väljer M nu att inte följa med pappa eller att dra därifrån, så får han stå för konsekvenserna själv, vet inte om det är rätt av mig i och med att han har en speciell diagnos, men jag kan inte köra mig själv i väggen igen pga någon som inte bryr sig ett dugg om hur jag mår av allt strul. Så är det bara! Hör ni att jag skriver mest för att försöka övertala mig själv hur jag ska hantera detta. 
Nu ska jag åka och fylla på lite energi hos J,D och E innan jag åker hemåt igen...

/Ulrica